Ska jag avbryta samtalet med den jag pratar med och fortsätta prata med dej om någonting helt annat?

Anledningen till att vi inte känner varandra så bra och missförstår varandra är att vi har vanan att avbryta vårt focus på varandra när vi pratar. Oftast kommer någon att blanda sig i diskussionen och störa ditt focus på människan du pratar med.  Detta leder (omedvetet) till att du blir distraherad. Faktiskt så mycket distraherad att du kan starta krig, skapa svält och hata andra människor. Ett annat alternativ kanske vore om vi kunde vara lite mindre flockdjur när vi menar prata med varandra och vara mer flockdjur när vi ska hjälpa varandra.

Studera Med Diagnos

På den tiden när jag gick i skolan brukade läraren uppmana eleverna att vara tysta under lektion. Ibland brukade läraren även påpeka att anledningen till att vi ska vara tysta är så att vi skulle koncentrera oss på skolarbetet. 

Jag tyckte att detta var bra eftersom det säkert hjälpte dom flesta att koncentrera sej under lektionen. 

Jag var faktiskt ganska snäll när jag gick i skolan. Jag brukade vara tyst på lektionerna fast det inte hjälpte mej värst mycket när alla andra var tysta i klassen. För mej var det ett ständigt oväsen. Jag ägnade kanske en liten tid till att studera för att sen börja fundera på varför kalle tuggar på naglarna när han läser religion? Eller varför lisa har så många suddgummin när man bara behöver ett? Sen kanske jag märker att läraren tittar på mej och jag börjar fundera på hur länge och om hon kanske såg lite arg ut när hon tittade. Jag undrar förresten hur länge sen det är och vem som ristade in hjärtat i pulpeten? 

Om jag hade levt ut alla dessa distraktioner jag hade i klassrummet hade det knappast varit tyst. Jag skulle kanske gå fram till lisa och fråga varför hon har olika färger på strumporna eller fråga varför olle alltid tittar runtomkring sig före han käkar snorkråkan. Slänga penna i lärarens skräpkorg för att se om jag träffar. 

Läraren skulle kanske oroa sig för mina dåliga betyg och kontakta mina föräldrar och förklara att det verkar som jag har koncentrationssvårigheter och diskutera huruvida jag behöver extra stöd och blir erbjuden stödundervisning med enbart andra barn som har svårt i skolan. Kanske blir det så att jag ändå är distraherad på stödundervisningen, trots att det är mindre antal barn i klassen och vår lärare är specialiserad på att utbilda barn som har samma problem som mej.  Förresten så undrar jag varför olle inte tittar runt sig före han käkar kråkorna på stödundervisningen. 

Kanske det inte går så mycket bättre på stödundervisningen. Jag kanske blir erbjuden träffa psykolog som ger mej diagnos pga mitt beteendemönster och försöker trösta mej o mina föräldrar med den glada nyheten att det är neurologiskt (någonting jag omöjligt kan göra nåt åt själv). Hurdan jag är lyfts fram som ett problem jag kommer att leva med resten av livet. Jag får troligtvis en diagnos jag kan använda mej av för att få förståelse och kanske även mediciner som har som uppgift att lindra mina problem. 

Skulle vi inte har vår förmåga att utforska och kombinera olika saker skulle vi inte ha någonting. För vissa människor blir det fel när dom inte får bestämma själva vad och hur dom utforskar.

Nordens Nordkorea

När jag läste den här nyheten på svenska yle så slog det mig hur ironiskt det är. I Finland här man i åratal oroat sig för ryssarna. Nu håller man gränserna mot omvärlden stängda och har under några få månader förvandlats till ett land som påminner mer om Nordkorea. 

Bra att ha många perspektiv

Vad vi har upplevt bygger upp vårt perspektiv. 

Vad jag menar är, om hundra random människor skulle gå ut i skogen och en av dom skulle ta fram ett gevär och skjuta en kråka skulle troligtvis en del tycka att det är helt ok eftersom dom ser kråkan som ett skadedjur. En annan del skulle kanske tycka att det är fel eftersom kråkan lever det liv den är menat att göra. Skulle man iaktta kråkan några veckor och se när den lever sitt liv kanske man skulle få ett helt annat perspektiv. 

Det är alltid bra att försöka se saker och ting ur olika perspektiv. Det är viktigt att försöka förstå varför andra människor gör saker man själv inte stöder. 

vaccinkrigarna

Igår tittade jag på första delen av vaccinkrigarna som för tillfället finns att titta på yle arenan. Jag började analysera vad läkarsonen lyfte fram tidigt i avsnittet. Han berättade att han litar på den vetenskapliga statistiken som finns tillgänglig, läser man runt lite på nätet så är det väldigt enkelt att
hålla med honom. Det är simpel matematik.

 "Mässling är den med vaccin förebyggbara sjukdom som orsakar mest dödsfall i världen". 

"Mässling är otroligt smittsamt och enligt statistik dör 0,2 % av dom som får viruset. Skulle många sluta vaccinera sig mot mässling skulle det utan tvekan leda till att många människor dör, troligtvis även människor i vår närhet."

Hur många som får men för livet av vaccinet eller dör av själva vaccinet är det svårare att hitta statistik på. 

Vaccin är säkert för alla.......förutom några enstaka fall.

Min analys nedanför är med utgångspunkten att det dör några få människor varje år med koppling till vaccin. Några konstigheter ser jag inte i det med tanke på att det även finns människor som dör av att äta nötter. Skillnaden är att nötallergiker är en större minoritet.

Om jag utgår ifrån att några stycken av dom miljoner som blir vaccinerade varje år skulle dö av vaccinet och jämför det med hur många som skulle dö om man inte vaccinerar så är skillnaderna enorma! Statistiken borde väl alla förstå? 

När man tittar på vaccinkrigarna så är det busenkelt att avfärda många av deras argument som kvacksalverier och lögner.

Varför förstår inte vaccinkrigarna detta? 

Kanske det inte bara handlar om fakta och statistik. Låt oss leka med tanken att någons barn eller någon nära anhörig skulle dö av någon orsak som är bindande till vaccinet. En mamma och pappa sitter där mittemot läkaren som med tårar i ögonen berättar att deras barn dog av vaccinet, han beklagar sorgen och att det är väldigt, väldigt sällan det händer. Det kanske senare dyker upp i nyheterna att någon dött av vaccinet samt statistiken som bevisar hur sällan detta händer i världen. Deras barn lyfts upp som en unik och avvikande siffra i statistiken som efter en kort tid glöms bort av majoriteten som kan gå vidare med vetskapen att detta med stor sannolikhet inte kommer att hända just dom.

Föräldrarna kanske tänker "av alla människor i världen varför just vårt barn"? Om barnet inte fått vaccinet hade han fortfarande varit vid liv.

Vi vill gärna tro att vi inte lider av andras lidande. Speciellt om det utspelar sig på andra sidan jordklotet.

Kanske är det så att vaccinkrigarnas budskap är att lyfta fram den enskilda människan ur statistiken. Dom har ju ändå lyckats lyfta fram en otroligt liten minoritet som fått publicitet och följare. Detta är en minoritet som dom flesta inte sett. Dom människor som väljer att inte vaccinera sina barn idag ökar vilket leder till lokala och större mässlingsutbrott, även i rika länder. 

Varför ska någons barn behöva dö för att majoriteten ska få leva ett friskt liv? 

Faktum är att majoriteten kommer att lida om vi inte löser problemet. Lidandet kommer närmare i form av flera mässlingsutbrott.

Kanske det vore möjligt att totalt eliminera dödsfallen genom att utföra genombaserad riskbedömning före man sprutar in någonting som för en minoritet kan innebära döden. Dom som hör till riskgruppen ska inte vaccineras. Visst är det en kostnadsfråga att utföra genombaserad riskbedömning på alla människor före dom vaccineras. Kanske det inte gynnar den stora majoriteten att satsa pengar på minoriteter före det stora mässlingsutbrottet kommer?

I Finland har man nu valt att köra över minoriteter

När jag var ung visste jag inte vad jag skulle börja jobba med när jag blev äldre. Jag skolkade mycket från högstadiet och brydde mig inte om att göra läxorna. När jag var i skolan höll jag oftast stor koll på vad som hände i min omgivning och satt mest i klassrummet och funderade på helt andra saker. 

Efter högstadiet började jag på en yrkesskola som en studiehandledare fixade in mej på. Jag visste inombords att utbildningen inte passade mej och insåg att det var bortkastad tid så jag hoppade av efter ca 1,5 år. Jag har jobbat sedan jag flyttade hemifrån när jag var 19 år och det tog 41 år innan jag kom underfund med vilken utbildning jag skulle ha valt. 

Det jag började undra över när jag idag läste nyheterna är om man i finland har fått mycket bättre studiehandledning än det var på min tid?

Har man nu löst prestationsångesten som man konstaterade många unga var drabbade av 2019?

Att bli tvungen enligt lag att vidareutbilda sig kommer troligtvis inte att få prestationsångesten att försvinna. 

Man lyfter idag väldigt gärna fram minoriteter som någonting man måste göra någonting åt istället för att stöda vill man gärna tvinga dom att bli en del av majoriteten. I detta fall handlar det om 15% av dom finländska ungdomarna som inte vidareutbildar sig av olika anledningar. När man pratar om extremister (tex vaccinkrigarna) så vill man gärna lyfta fram dom som outbildade människor. 

Kanske det förlängda skoltvånget är lösningen att få bort extremisterna?

Vad är egentligen en extremist? 

Är man en extremist när man inte är av samma åsikt som majoriteten? 

Är man extremist när man tvingar någon att leva ett liv dom inte är intresserade av?

Vaccinförespråkare och vaccinmotståndare.

Man ser ofta dessa människor anklaga varandra för att vara dumma i huvudet. 

Är man extremist om man vill varna någon annan för att ta vaccin?

Är man extremist om man vill tvinga någon att ta vaccin?

Jag förstår dom människor som oroar sig för corona lika bra som jag förstår dom som inte oroar sig så mycket. 

 

Hur coronaviruset har påverkat mej

Man ser det tydligt i kommentarsfälten i olika medier. 

Med corona kom nya grupperingar och ännu mera hat. 

Jag måste erkänna att jag inte är speciellt oroad över coronaviruset. När jag berättar det för folk i min omgivning verkar det vara många som tror att jag helt enkelt inte bryr mej. Jag försöker följa beslutsfattarnas riktlinjer så gott jag kan. Jag spritar händerna ofta och bär dagligen munskydd både när jag jobbar och när jag besöker butiken. Jag tycker det är tungt att använda munskydd hela arbetsdagen. Luften jag andas är till stor del min fuktiga utandningsluft som troligtvis även innehåller dåligt skräp som kroppen gör sej av med. Anledningen till att jag använder munskydd är för att jag bryr mej. Jag förstår människor som är oroliga fast jag inte oroar mej själv. För mej har ändå corona medfört sej en del bra saker. En av sakerna är att jag nu kan vara hemma  och leva som den eremit jag är utan att behöva utpekas som en konstig varelse. Jo men visst finns det även nu många som utpekar mej som konstig, men inte i lika stor utsträckning.