Ska jag avbryta samtalet med den jag pratar med och fortsätta prata med dej om någonting helt annat?

Anledningen till att vi inte känner varandra så bra och missförstår varandra är att vi har vanan att avbryta vårt focus på varandra när vi pratar. Oftast kommer någon att blanda sig i diskussionen och störa ditt focus på människan du pratar med.  Detta leder (omedvetet) till att du blir distraherad. Faktiskt så mycket distraherad att du kan starta krig, skapa svält och hata andra människor. Ett annat alternativ kanske vore om vi kunde vara lite mindre flockdjur när vi menar prata med varandra och vara mer flockdjur när vi ska hjälpa varandra.

Studera Med Diagnos

På den tiden när jag gick i skolan brukade läraren uppmana eleverna att vara tysta under lektion. Ibland brukade läraren även påpeka att anledningen till att vi ska vara tysta är så att vi skulle koncentrera oss på skolarbetet. 

Jag tyckte att detta var bra eftersom det säkert hjälpte dom flesta att koncentrera sej under lektionen. 

Jag var faktiskt ganska snäll när jag gick i skolan. Jag brukade vara tyst på lektionerna fast det inte hjälpte mej värst mycket när alla andra var tysta i klassen. För mej var det ett ständigt oväsen. Jag ägnade kanske en liten tid till att studera för att sen börja fundera på varför kalle tuggar på naglarna när han läser religion? Eller varför lisa har så många suddgummin när man bara behöver ett? Sen kanske jag märker att läraren tittar på mej och jag börjar fundera på hur länge och om hon kanske såg lite arg ut när hon tittade. Jag undrar förresten hur länge sen det är och vem som ristade in hjärtat i pulpeten? 

Om jag hade levt ut alla dessa distraktioner jag hade i klassrummet hade det knappast varit tyst. Jag skulle kanske gå fram till lisa och fråga varför hon har olika färger på strumporna eller fråga varför olle alltid tittar runtomkring sig före han käkar snorkråkan. Slänga penna i lärarens skräpkorg för att se om jag träffar. 

Läraren skulle kanske oroa sig för mina dåliga betyg och kontakta mina föräldrar och förklara att det verkar som jag har koncentrationssvårigheter och diskutera huruvida jag behöver extra stöd och blir erbjuden stödundervisning med enbart andra barn som har svårt i skolan. Kanske blir det så att jag ändå är distraherad på stödundervisningen, trots att det är mindre antal barn i klassen och vår lärare är specialiserad på att utbilda barn som har samma problem som mej.  Förresten så undrar jag varför olle inte tittar runt sig före han käkar kråkorna på stödundervisningen. 

Kanske det inte går så mycket bättre på stödundervisningen. Jag kanske blir erbjuden träffa psykolog som ger mej diagnos pga mitt beteendemönster och försöker trösta mej o mina föräldrar med den glada nyheten att det är neurologiskt (någonting jag omöjligt kan göra nåt åt själv). Hurdan jag är lyfts fram som ett problem jag kommer att leva med resten av livet. Jag får troligtvis en diagnos jag kan använda mej av för att få förståelse och kanske även mediciner som har som uppgift att lindra mina problem. 

Skulle vi inte har vår förmåga att utforska och kombinera olika saker skulle vi inte ha någonting. För vissa människor blir det fel när dom inte får bestämma själva vad och hur dom utforskar.

Nordens Nordkorea

När jag läste den här nyheten på svenska yle så slog det mig hur ironiskt det är. I Finland här man i åratal oroat sig för ryssarna. Nu håller man gränserna mot omvärlden stängda och har under några få månader förvandlats till ett land som påminner mer om Nordkorea.