Kriget mot droger transcenderar den fysiska bekämpningen och gräver sig djupt in i ideologins trädgård, där en norm, oupplösligt förankrad i samhällets kollektiva medvetande, blomstrar.
Många individer, som vänder sig mot droger, strävar ofta efter en tillflyktsort från en kritisk vardag, ett temporärt undkommande från en obönhörlig verklighet.
Lagstiftningen och en dominerande del av samhället bedömer och klassificerar dessa individer som 'kriminella' baserat enbart på deras konsumtion av en olaglig substans.
Förbudslagarna, i sin strävan att upprätthålla ordning, applicerar en blytung etikett på individer, som ofta inte utgör ett yttre hot, men istället mestadels skadar sig själva.
Det paradoxala är att en tidig klassificering som "kriminell" ofta kan vara första steget på en ostrukturerad stig mot faktisk kriminalitet.
Det uppstår en ond cirkel där människor, utstötta och marginaliserade av samhället på grund av en normativ etikett, tar tilltagande steg längs kriminalitetens slingrande väg. Intressant nog finns det paralleller till normer från 1800-talets Finland, där barn och föräldrar blev samhälleligt utstötta baserat på födsel utanför äktenskapets ramar - ett bevis på att straffande och förnedrande ideologier har djupa rötter.
Med en växande oro över gängkriminalitet i Finland och en statistisk ökning av våld bland unga, uppkommer frågor om samhällets roll i dessa häpnadsväckande trender.
Unga individer som rånar och hotar sina jämnåriga i jakten på materiella värden är en symptomatisk reaktion på vad? Svaret kanske ligger i våra egna hjärtans spegel. Girighetens klösande hand strävar ständigt efter mer, och ofta överstiger detta begär våra faktiska behov.
Politiska diskussioner om att sänka skatter och reducera stöd till studenter och arbetslösa möts ofta med jubel.
Ibland undrar jag om en mörk beredskap ligger vilande i oss: en vilja att påtvinga andra en obehaglig existens, allt för att tjäna några ytterligare mynt. Kan det vara så att dessa "kriminella" ungdomar bara reflekterar en bild av samhällets strukturella uppbyggnad?
Där ungdomarna använder de medel de känner till - hot och våld - använder politiska makthavare och massorna avhumanisering, som är en form av psykologiskt våld. Många arbetslösa och studenter har eller är barn, och det tycks vara acceptabelt att beröva dem, men när de mindre bemedlade tar från de rika, uppstår en kollektiv hysteri som resulterar i ökade resurser till lagens väktare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar