När jag var liten så brukade jag följa med min mor till olika religiösa tillställningar. Vad jag kan minnas har inte min mor på något vis försökt övertala mig att tro. Jag valde själv att följa med pga min nyfikenhet.
Predikanten pratade och dom troende upprepade namnet jesus viskande med jämna mellanrum. Efter predikan fick människor gå fram till predikanten som satte sin hand på deras huvud och predikade. Efter predikanten pratat en stund så "svimmade" personen han höll handen på. Det stod alltid människor bakom och fångade personen. Jag måste erkänna att när jag såg detta kände jag skam. Jag kände skam för att jag inte trodde, så jag slutade följa med min mor på mötena.
När jag var ung kände jag ofta skuldkänslor. Jag kände skuldkänslor eftersom jag gillade att vara ensam mer än att umgås med andra människor. Jag kände skuldkänslor över att inte tro på gud när både skolan och många vuxna i min omgivning pratade om gud som ett fakta.
Jag har ansträngt mej hela livet för att leva ett liv som andra förväntar mej att leva. Jag har mått dåligt under högtider eftersom jag förväntas vara social. Dom gånger jag försökt göra vad människor förväntar sig av mig har jag antingen varit full eller så har jag varit uttråkad.
Vi lever i en värld som majoriteten har byggt upp. Hör man inte till majoriteten är man konstig och i värsta fall blir man även straffad för det.
Idag lever jag ett liv som jag till stor del förväntas leva. Jag är tvungen att åka till jobbet varje dag och låtsas vara en person jag inte vill vara eftersom jag behöver pengar för att få till en hyfsad tillvaro. Jag tvingas vara trevlig mot människor jag inte gillar eftersom det är enklast så. Ofta är jag orolig över människors oförmåga att känna empati. Jag känner mej sällan ensam, dom gånger jag gör tycker jag att detta är en fruktansvärd, dock viktig känsla som alla borde leva med ibland.
Att vara ensam strider mot flockmentaliteten som är grunden i vårt samhälle. För en del människor är det en våt dröm att alla skulle tycka och tänka som dom. Att tänka själv ses ibland som ett hot. Att stirra på telefonen och bli matad med information utifrån anses som helt normalt medans du kan anses störd om du ägnar lika mycket tid åt att stirra rakt ut i intet bollandes med dina egna tankar.
Min tolkning och vad jag tror.
Många tror att Influencers och följare är någonting nytt fenomen som föddes med internet. Faktum är att det funnits där under flera tusen år. Det har bara bytt plattform och idag kan vem som helst, när och var som helst ta del av andras teorier. Dom teorier som är väl skrivna och som innehåller en blandning av logik och fakta som stämmer överens med dina upplevelser kommer du följa. Internet är översvämmat med influencers, kändisar och följare. Det är bara att välja och vraka bland dom teorier man gillar och tycker "make sense".
Vad krävs för att bli influencer eller bli känd.
Går du till byabutiken och flashar med tuttarna precis som bruden i den där musikvideon som har flera miljoner likes på youtube blir du utslängd.
Jag tror att du kan få många följare genom att vara dig själv. Låt oss säga att du bor på en liten ort med 10 000 invånare. Du låter dej inte påverkas så mycket av andra utan du klarar av att helt öppet vara dig själv. Låt oss säga att 9999 av människorna i samhället du bor ogillar dig som person, du får konstiga blickar når du åker till butiken, folk pratar skit bakom din rygg etc. En av dessa tycker dina åsikter är bra men vågar kanske inte stöda dej eftersom majoriteten inte gör det. 1 av 10 000 låter väldigt lite. Det är bara 0,01 %. Det finns 7837900061 människor i världen, skulle du lyckas nå ut till dessa skulle du få 783 790 följare. När du har många följare blir dina tankar och åsikter mera accepterade i samhället, detta pga flockmentaliteten.
Tyvärr så finns det för och nackdelar med flockmentaliteten. Fördelarna är att människor trivs och känner sig viktiga när dom befinner sig i grupper med likasinnade. Nackdelarna är när olika grupper börjar bråka om vad som är rätt och fel istället för att bara acceptera varandra. En annan nackdel är när minoriteter få lida för någon annans tro. Häxjakten i sverige som utspelade sig på 1600 talet är ett exempel. Det tredje riket är ett annat exempel. Vi vill gärna vifta bort dessa händelser med att skylla på mentalt störda ledare.
Du har lärt dej att det finns kloka, lärda människor runtomkring dej vars teorier och tankar är viktigare och sannare än dina egna.
Varför är det så viktigt för människan att tillhöra en grupp och ha en ledare att följa? Vi har blivit intalade att vi ska vara sociala och tillhöra en grupp ända sen barnsben. Har det inte blivit så att vi glömt bort oss själva i jakten på att "fungera i samhället"? Att "fungera i samhället", ha ett jobb, tjäna pengar, stöda andras teorier, materiella saker har blivit viktigare än att leva livet som du själv trivs med.
Jag tycker att alla ska få tro vad dom vill så länge det inte skadar någonting annat än någon annans ego. Vad som är sant eller falskt sitter alltid i betraktarens ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar